Fraser Island-safari

Long time, no see! Efter att ha varit ute pa varldens storsta sando, Fraser Island, utan varken mobiltackning, datortillgang eller ens elektricitet ar det nu till sist dags for ett redigt blogginlagg!

Var tripp inleddes med att vi tidigt pa avfardsdagens morgon delades in i grupper om nio. Dessa, hade vi fatt forklarat for oss, skulle vardera innehalla minst tre personer som var over 21 och hade korkort. Efter att vi bekantat oss med Lee och Courtney fran Philadelphia samt Lizzie och Kate fran London respektive Brighton kom det dock fram att namnda amerikaner endast kunde kora automat. Kvar var endast Kate, som saledes fick ansvaret att kora under alla tre dagarna.

Darefter begav sig your humble narrator och Lizzie ivag till Woolworths for att kopa mat for cirka 200 dollar pa en kvart. Utan tvekan nagot av det stressigaste jag gjort. Det loste sig dock. Samtidigt hade de andra bunkrat Foster's och goon (australiensiskt pissvin), sa vi var klara for avfard.

Efter en fyrtiominuters farjefard var det sa antligen dags att ge sig ut i terrangen. Under tiden hade samtliga gruppmedlemmar hunnit bli rorande overens om att vi hamnat i den basta gruppen. Vagarna bestod endast av sand, och hastigheten gick sallan over 20 km/h. Till sist kom vi dock fram till det forsta, tillika det mest kanda stoppet, namligen Lake McKenzie: En stor sotvattensjo, med kristallklart vatten. Fem meter ut i vattnet stupade det rakt ner, vilket skapade en skarp skiljelinje mellan det ljusblaa plaskvattnet och det djupblaa i ovriga sjon.

Sjalvklart hoppade vi rakt i. Eftersom det var sotvatten var det lite knepigare an vanligt att halla sig flytande, speciellt for Alfred som sjont som en sten sa fort han slutade trampa. For den som sag det under vattnet kunde han lika garna haft en kanonkula i fickan.

Darefter begav vi oss ut pa Fraser Islands motorvag, namligen den flera mil langa stranden. Nasta stopp var vart base camp, dar vi satte upp vara talt och lagade en, med backpackermatt matt, utsokt kottfarssas. Darefter tog diverse dryckesspel vid, och det blev en helskon kvall med endast ficklampor och mobildioder som lyste upp de slitna trabankarna.

Da vi vaknade i ottan foljande morgon, for att hinna fore tidvattnet, satt en otrevlig overraskning mellan ytter- och innertaltet. En harig, beige tarantella, osaker pa exakt vilken typ. Ett rejalt trablock pa varje sida om den gjorde dock processen kort med den mangbenta krabaten.

Champagne pools var forsta destinationen for dagen, som ar ett par bassanger belagna just bakom brytlinjen vid en bergvagg. Da vattnet i dem hela tiden byts ut med friskt havsvatten var de helt gudomliga att bada i, med massor av fiskar och krabbor pa botten.

Pa tillbakavagen besteg vi ons kanda utsiktspunkt, dar vi fick en makalos vy over de vistrackta sandstranderna och skogen langre in pa on. Dessutom kunde man fa syn pa allt mojligt havslevande fran de stupande klipporna. Pa bara tio minuter hann vi se en revhaj, ett pulserande fiskstim, en rocka och slutligen en stor havsskoldpadda som kom upp for att ta luft.

Darefter gjorde vi en avstickare till Lake Allom; en tjarn med massor av skoldpaddor vars vatten sades vara jattebra for huden. Ratt i plurret igen med andra ord. En harligt fridfull upplevelse var det verkligen att simma ut mitt i den rostbruna skon omgardad av vass tat vass.

Da vi kom tillbaka blev det en minst lika lyckad kvall, med enda skillnaden att samtliga somnade som stenar, trots det synnerligen obekvama underlaget. Pa morgonen hade vi aterigen fatt besok, men denna gang inne i taltet. En enorm myra, uppskattningsvis tva och en halv centimeter, spatserade oberort mkring pa taltgolvet. Som tur ar bestamde den sig inte for att satta sina klart synliga kaftar i nagon av oss.

Efter att ha packat ihop talten och brutit upp begav vi oss till den iskalla rannilen Eli Creek, hemvist for saval alar som vattenormar, oman icke giftiga sadana. Alfred Atinburough lyckades, trots upprepade forsok, inte fanga nagonting, alarna var indeed hala som alar.

Sista anhalt pa trippen blev aterigen Lake McKenzie, dar vi intog en ytterst proteinfattig maltid, da en framfusig dingo plundrat var kylvaska pa skinka under natten. Saledes dukades det fram mackor med sylt, Weet Bix och cornflakes pa. Laskigt torrt for dem som inte ser det framfor sig.

Val tillbaka i Harvey Bay var det dags att ta farval av de andra, som skulle bege sig soderut foljande morgon. For oss var det motsatt riktning som gallde, norrut mot 1770, dar jag sitter nu. Staden har tydligen fatt sitt namn efter nar James Cook kom hit, och istortsett allt haromkring heter nagonting med Cook.

Tyvarr kan vi inte heller nu ladda upp nagra bilder, da man av nagon dum anledning inte far koppla in egna enheter. Sa fort vi kommer till nagot stalle dar det gar ska vi se till att slanga upp ett gang.

Tack aterigen for alla kommentarer! Gustav tackar som hemskt mycket for kavaj-hjalpen. Gott Rasmus med update, har ar forsta stallet vi kan folja nagot ordentligt. Mest praisar de dock de australiensiska gulden i halfipipe och freestyle i form av snyft-montage. Pa aterseende!

Rainbow Beach

Halla dar igen! Rainbow Beach ar orten for tillfallet, och mycket mer an just en strand finns det inte har. En gata med affar, slaktare och en restaurang. Lite villaomraden utspridda langs stranden ocksa, tydligen langedragsgraddan i smastadsformat. Oskont nog finns har ingen mobiltackning, atminstone inte for oss som trodde att vi valde sakra Vodafone, sa vill ni na oss ar det mail eller dylikt som galler.

Har foretar vi oss inte sa mycket, Gustav och Jakob jobbar pa som hamstrar i ett hjul med sin branna, Axel pressar Lord of the Rings. Angaende vem som skriver bloggen, Anis, sa skrivs alla inlagg fran min anvandare, men det innebar inte att jag skriver dem alla. For ovrigt ar det ju, for er som inte fatt sms, dags for korp snart, och jag har for mig att avgiften ligger pa runt 450 riksdaler. Aterkommer om det.

Imorgon bar det av mot Harvey Bay, varifran vi ska ut till Fraser Island pa en self drive safari, dar man aker tio man i en four by four pa varldens storsta sando. Inga vagar finns det heller, bor tillaggas. Dock ar man tvungen att vara 21 for att fa kora, sa tyvarr far vi inte det nojet.

Darefter aker vi vidare norrut for att genast ge oss ut pa havet igen och segla 24 man under tva dygn bland Whitsundays oarna. Riktigt kul ska det bli, dock blir det sannolikt ett litet hack i bloggandet. Aterstar att se dock.

Vi alla ger ocksa Calle L lite extra praise, sahar pa 19-arsdagen! Grattis Mohammut!

Har foljer lite harliga bilder, enjoy!

Time to go

Ytterligare nagra dagar fordrivna har i svettiga Noosa, med hjalp av bocker och ett pingisbord med acne. Gardagen spenderades dock pa Steve Irwins Australia Zoo, som trots att det inte var lika stort som vantat bjod pa en hel del upplevelser. Crocoseum, koala petting (inga feltolkningar dar...) och matning av ruskigt tama kangurur. Vi kande oss som tioaringar, men nog var det riktigt gott!

Bilder kommer den har skrotdatorn kola av, sa det ska jag nog forskona den fran. Som sagt, Rainbow Beach i eftermiddag, och sedan, pa tisdag ut pa Fraser Island.

So long!

Noosa

Greetings! Sedan ett dygn tillbaka ar vi nu framme i Noosa, en liten stad (invanarna havdar by, da det inte finns nagra trafikljus) cirka tre timmars bilfard norr om Brisbane, och bastanta 165 mil ifran slutdestinationen Cairns. Har hander inte mycket, vi huserar i "The Rainforest Room" pa ett av stadens fa hostels, belaget i skogsbrynet till en nagotsanar tropisk skog. Gott om insekter, speciellt myror, ar det kring sangarna iallafall. Rummet delas med nio andra, 14 pers totalt alltsa, vilket nu pa kvallen forsankt det i en odraglig svettodor. Finns det nagon nasans motsvarighet till oronproppar kanske?

En nattklubb finns har ocksa, som alldeles strax ska fa sig ett besok av nagra "tall Swedish freaks" som en full Brisbane-kvinna traffsakert uttryckte det, utan att forst ha tagit reda pa var vi faktiskt kommer ifran.

Johanna Staffas traffade vi forresten idag, hon hade letat sig hit med sin Australiensiske pajkvann, som nagot frustrerad stod bredvid nar vi andra samtalade pa svenska.

Bilder kommer i nasta inlagg, nu hinner jag inte. Inte mycket att se dock, men vi ska nog ta en tripp till Steve Irwings Australia Zoo som forhoppningsvios forandrar det. Nu tar tiden slut. Over n out!

Brisbane och bilder

Sa har vi da anlant och bott nagra dagar i ytterst rtevliga Brisbane, belaget ett par mil fran kusten. Har bor vi pa det klart basta hostelet hittills pa resan, namligen det helturkosa Chill Backpackers. Fran matterrassen har vi utsikt over hela staden, vilket onekligen gor varenda maltid betydligt mer njutbar. Sedan vi anlant har vi hunnit med bade det ena och det andra. Forsta kvallens pub-quiz, dar vi, fem slipade rudebeckare, bara inte kunde forlora, slutade i fiasko efter att ett blondingang fran trakten snuvat oss pa de 100 dollarna. Uppgjort, utan tvekan. Eller vet ni kanske vilket lag som tog sig till kvartsfinal i VM 1990 utan att vunnit en enda match? Det gjorde atminstone var Gustav, men nog om det. Jag ar inte bitter...

Pafoljande dag var det dags for stadsvandring, dar vi fick lara oss lite historia om staden av en snabbkaftad australiensiska, vars ansikte pa pricken liknade herr Al Fakir fran bolibomba. Efter att vi fatt nys om Australiens billigaste biograf, South Bank Cinemas, var detta givet nasta stopp. 6.50 fick vi ge for en biljett (ca 40 kr), och aven om Invictus kanske inte var det epos man hoppats pa hade ju vilken skitrulle som helst motiverat ett kop. Pa kvallen var det dags for pubrunda med allt vad det innebar, aven denna i regi av froken Al Fakir.

Gardagens pubrunda motiverade iallafall en lugn dag idag, som spenderats bade i Botanical Gardens och pa den harliga solterassen. Har foljer ett gang bilder, da jag ju som bekant inte kunnat ladda upp nagra tidigare.

1. I Surfers Paradise ar tillochmed parkbankarna formade som surfbrador.

2. Vart ruggigt chill hostel.

3. Froken Al Fakir leder sin kunskapssuktande flock.

4. Aven olprovning hos XXXX (Four X:es) hanns med.

5. Mysig liten krabat funnen pavag till snabbkopet pa en gangbro.

6. En ovanlig kamerakat odla i parken.

Surfers Paradise

Hej hej, halla bloggen. Igar gav vi oss av fran mysiga Byron Bay, till dess raka motsats i rysligt ytliga Surfers Paradise. Nattklubbarna ska iochforsig vara bra, inte gatt till nagon av dem an dock. Har varvas skyskrapor med fjuttiga motell, och pa ett av dessa bor vi. Backpackers Resort eller nagot sadant heter det, vart att lagga pa minnet ar det knappast. Overlag ar staden lite som Australiens Dubai, fast inte fullt sa flashigt och utan de artiga manniskorna. Ingen hit med andra ord.

Till raga pa allt har vi hamnat mitt i det varsta regnovader Australien skadat pa fyra ar, med tropiskt regn vars droppar ar storre an allt jag upplevt i Svrige, eller nagon annanstans. Jag som alltid undrat vad de ville efterlikna med filmregn. Nu vet jag, aven om detta slar aven Singin' in the Rain-kaskaderna.

Vi tanker saledes inte slosa mer tid har, utan beger oss imorgon bitti (8 feb) till Brisbane. Aterstar att se om den har mer att erbjuda, men med status som Australiens tredje storsta stad har den redan ett stort forsprang. Sjalvklart glomde jag kameran hemma pa hostelet, ca 2 km harifran, sa det far bli ytterligare ett bildfritt inlagg. Hall ut! Tror bildcounten ligger pa runt 2000 st nu, sa gott om dokumentation finns. Det var nog allt for denna gang, forhoppningsvis inbjuder nasta stopp till ett nagot mer inspirerat inlagg. Over and out.

5/2 - Nedtempo i Byron Bay

Sa har da snart en vecka passerat har i Byron Bay, och nu kan vi nog med gott samvete saga att vi "gjort staden". Igar gick vi upp till stadens beromda tillika vackert belagna fyrtorn, en vandring pa ungefar i tre kilometer, men med mycket kuperad terrang. Pa vagen dit passerade vi aven Australiens allra ostligaste punkt, Cape Byron. Sjalvklart togs de obligatoriska turistfotografierna. Speaking of which, vi kan tyvarr inte lagga upp nagra bilder harifran, som ni kanske markt, vilket beror pa hostelets taskiga val av programvara.

Vart levnadstempo har, som rubriken antyder, sjunkit ordentligt sedan vi kom hit, sa det kanns skont att meddela att vi imorgon kommer att bege oss till nasta anhalt, vilket ar Gold Coast med valkanda stranden Surfers Paradise. Aven idag har dock vissa av oss befunnit sig pa resande fot, narmare bestamt till den verkliga Hippie-halan Nimbin dar marujianabladformade skyltar i stil med med texten "The Law is the Crime" aterfanns overallt. En dryg minut tog det fran det att vi klev av bussen tills vi blivit erbjudna gras.

Nu aterstar bara en, sannolikt, lugn kvall, med packande. Det var nog allt for now, som sagt inte speciellt mycket mer att rapportera har fran slapparstaden nummer ett. So long!

Surf m.m.

Hej igen fran down under! Vi har nu under nagra dagar befunnit oss mer eller mindre i radioskugga. Har bara atta minuter pa mig, sa datumen far vi skippa. Vi lamnade iallafall Sydney efter en sista dag med bla besok pa Sydneys maritima museum, lite maste man anda lara sig om staden innan man sticker. Kurs sattes mot Surf Camp dar vara obefintliga surfskillz skulle sattas pa prov. Efter en sju timmar lang bussfard fylld av ovantat vacker utsikt med mangroveskogar intill vidstrackta floder, och boljande bergslandskap bekladda med fyllig eukalyptusskog, kom vi sa fram till det lilla stallet, belaget mitt ute i ingenstans.

Pa morgonen darpa var det dags att surfa, och visst gick det. Axel som hade tjuvtranat nagra ar tidigare visade vagen tillsammans med alltid sa atletiske Alfred, som stod upp redan pa forsta vagen. Efter ett par minuter lyckades aven jag pa min kilometerlanga brada komma upp pa vinglande ben. Maste ha varit en underlig syn.

Nu befinner vi oss i den underliga staden Byron bay, som befolkas av hippies och ar utformad darefter. "Personally recommended by Fidel Castro" som beskrivning pa en pizza sager val det mesta. Dessutom far inga hus vara over tre vaningar hoga. Nu tar tiden sluit, Harea!!