Sailing the Whitsunday Islands

Nu har vi ater stigit iland pa fastlandet igen efter tre dagar till havs pa en maxi yacht kand som "British Defender" som var en imponerande sak. 83ft lang, alltsa 25m, med en mast pa hela 35m! Vi larde oss att BD byggdes '89 for Whitbread Round The World Race och har tavlat i atlantkapplopningar och diverse tavlingar i Oceanien. Den hade dock blivit rejalt modifierad sedan tavlingsdagarna for att kunna ta 28 passagerare samt 4 crew. Riktigt underbar bat med andra ord!

Vi var 27 turister ombord, ett hogljutt amerikanskt tjejgang, en skojfrisk engelsk trio, manga trevliga tyskar och diverse estlandare, hollandare, fransmann och schweizare. Var skipper var en riktigt snabb kille vid namn Glen, en riktig sjorav som kappseglat maxi yachts i 18 ar innan han lade seglingsskorna pa hyllan och satsade pa turism istallet. Benjamin hette australiensaren som hade hand om resan mer eller mindre, och sedan hade vi Lou, damen som lagade maten och hade hand om ruffen.

Vi kastade loss i tisdags, strax efter lunch, och vi sattes snabbt i arbete: hissa segel! Sex man sattes i par pa tre vinchar och vevade for allt de var varda medan resten av besattningen hejade pa. Det blaste ungefar 10 m/s och vi seglande med en marchfart pa 10 knop (!!!) och maxade hela 12.2 knop i undanvinden. Otroligt! Upplevelsen naggades lite i kanten av den dunkande musiken de envisades med att ha gaende i tid och otid, men vad gor man.

Vi seglade halvvags runt Whitsunday Island, storsta on i ogruppen, och ankrade framat kvallen i en mycket vacker liten vik. Nar vi forst kom ombord bjods vi pa en val tilltagen melontallrik, och det var det anda vi atit sen frukost, sa middagen var mycket valkommen. Det serverades jattegod kyckling med ris och sallad, samtliga 19-ariga svenskar gick tillbaka for seconds.

Onsdag morgon gav vi oss ivag halv sju och tog oss for motor runt en udde till Whitehaven beach, enligt guiden varldens femte finaste strand. Det kan det mycket val ha varit: 7km lang, helt vit 99.89% silica sand med underbart turkost klart vatten. Dock kladdes vi i Stinger-suits innan vi tillats hoppa i plurret, typ vatdrakter, for att skyddas mot elaka maneter. Efter promenad och bad gav vi oss ivag igen, vart har vi inte riktigt koll pa. Vi at lunch, mycket god sadan, och sedan skulle det snorklas.

Vi utrustade oss med varsitt cyklop, och alade aterigen in i stinger-suits. Vi sag lite roliga fiskar och nagra olika fracka korallarter, men det var ratt grummligt i vattnet sa vi packade ihop igen och akte till en annan liten vik dar det var mycket battre sikt.

Pa kvallen satt vi pa relingen med varsin rejal portion god Spaghetti Bolognese och varsin ol och kollade pa solnedgangen. Avundsjuka? :)

Nar vi efter maten pratade med vara nya kamrater markte C-A att fyra fingernaglar pa vansterhanden var skinande silvriga. Strax darpa hittade flera i besattningen att deras naglar plotsligt fatt rosa, svart eller silvrigt nagelack. Det visar sig att de tre britterna hade med sig nagelack, fraga mig inte varfor, och smog runt under dack och malade naglarna pa intet ont anande medpassagerare! Som foljd av detta utbrot ett nagelackskrig under kvallen, da britterna i sann kamratlighet skickade vidare nagelacksburkarna i hemlighet till andra sa att man tillslut inte hade nagan aning om vem som var bevapnad med nailpolish.

Pa torsdagens morgon, imorse alltsa, tog vi oss for motor till ett litet rev dar vi aterigen snorklade bland otroligt mycket fisk. Sen fick vi antligen hissa seglen igen och kryssade ivag i full karriar mot fastlandet igen. Val ilandkommna, mycket saltiga och solbranda, vandrade vi tillbaka till hostelet mycket nojda.

Forsoker fa datorn att hitta kamran sa vi kan dela med oss av lite bilder, hall tummarna!

/Axel