Tree Tops - Port Douglas

Nar Axel mitt under brinnande reseplanering nagon gang i november, gissar jag, slappte bomben att hans foraldrar skulle sponsra med tva hotellnatter och en barriarrevstur var det idel glada miner. Fa, atminstone inte jag sjalv, forstod nog dock inte fullt ut vad det var for hotell det var tal om. Dom sa min forundran nar vi tre arrade hostelgaster steg in i det svalt tempererade kingsize deluxe-rummet (Gustav och Alfred fick ett eget, identiskt rum), med vikt toalettpapper och forgyllda eluttag.

Sjalvklart spenderades kvallen med att leta igenom samtliga kanaler pa var alldeles egen HDTV, ackompanjerat av ett febrilt kak- och chipstuggande.

Pafoljande morgon var det dags att bege sig ut pa revet. Dagen till ara gick vagorna ordentligt hoga, och tillochmed besattningen tog sig ett gang sjosjuketabletter. Mycket riktigt drojde det heller inte lange forran flertalet ansikten borjade skifta i gront, just som batens dykansvariga skulle stalla sig att forklara tubdykningens grunder. Det pekades en hel del pa olika bilder, men ska jag vara arlig riktade jag allt mitt fokus mot den lugnande horrisonten. Forsta dyket var det saledes bara knappt halften av de anmalda som deltog i, men Molndal forsvarade de blagula fargerna med bravur. Efter nagra minuter ute pa akterdack vagade sa aven jag och Gustav oss ner i plurret, om an endast iforda snorkel och grodfotter.

Jakob, som tydligen ar imun mot ak- och sjosjuka, tabbade sig tyvarr genom att beratta att hans lunga kollapsat for sadar nio ar sedan, och fick darmed inte folja med ner i djupet, utan holl sig aven han vid ytan.

Korallerna och allt som hor dem till var precis som vi hoppats underbara, aven om det mulna vadret, de hoga vagorna och den ovantat starka strommen satte lite kappar i hjulen. Tre stopp blev det totalt, vid olika delar av revet, sa ordentligt med snorkling/dykning blev det. Klockan han bli fem innan vi till sist lade till igen, for att genast bege oss hem till de vantande rummen.

Val dar bryts snart den latt vemodiga fan, det har ar sista natten-stamningen av Axel som glad i hagen meddelar att hans foraldrar givit oss ytterligare en natt, och darmed aven en HEL dag att bara slappa pa hotellet. Tack for det, fran oss allihopa.

Nu ar vi dock tillbaka i verkligeheten pa Gilligans i Cairns, med en trasig AC och ett gapande hal dar TV:n borde statt. Icke desto mindre ar det resans basta hostel so far, sa helt tokigt har vi det inte. Nu ska det ut och firas St Patricks day tror jag bestamt, fulla irlandare har dansat forbi i parti och minut sedan jag satte mig att skriva. Om fyra dagar bar det av till NZ, kul men vemodigt.

PS. C-A, Axel och Jakob har nu bokat flyg med Ryan Air fran London 2 april, som jag har for mig anlander mellan 10 och 11 AM pa City Airport.